Vad är klockan?
En sådan vanlig fråga. Den ställs ofta. Från alla, till alla. Den betyder också att tiden inte är något självklart för oss. Vi har för det mesta bara en aning om vad klockan är och behöver titta på en klocka eller fråga någon för att få reda på det. Vi har oftast mycket bättre koll på var vi är än vad klockan är.
Barn har svårt att lära sig läsa klockan. Inte bara för att de måste lära sig läsa siffrorna och förstå ett koncept av tre visare som går runt och betyder olika saker – utan också för att förstå konceptet med mätning av tid. Tidens beständighet är inte lika självklar för barn som för vuxna. För dem kan en dag försvinna lika snabbt som ett andetag och ett andetag vara lika långt som en dag. Tiden kan inte gå snabbt nog och inte långsamt nog.
Men ju äldre de blir, ju mer medvetna blir de om tiden och börjar mäta den och acceptera att den finns där. (Utom de som sedan lir fysiker och börjar ifrågasätt att den alls existerar – men det är en annan historia.) De flesta av oss har ett begrepp om tiden och dess gång och vi planerar vårt liv utifrån detta. Vi delar in vårt liv i år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter och sekunder och så går vårt liv.
Och vi håller koll med hjälp av kalendrar och klockor och vi köper våra klockor – om vi är smarta – på www.klockmodeller.se.

Comments are closed.